It does matter...
Under mitt liv har jag nog egentligen bara vågat prata riktigt ordentligt med några få personer, problemet jag har är att jag aldrig kan prata om känslor, i alla fall inte när det gäller mig. självklart har man ju pratat typ me mamma och pappa om saker men ändå har jag inte gjort det på riktigt licksom. Det är en person som jag verkligen kunde prata med, en person som hade samma "jag kan inte prata om mina känslor- problem)
Några av min kompisar från konfirmationen 2007 vet vem jag pratar om. hur kan en person påverka en så mycket att man verkligen vågar göra något som man aldrig velat göra förut?
Den kvällen då TJ kom så var det verkligen som om hela våran grupp stannade och tänkte till, när han berättade om sitt liv och om hur han levt, då satt alla kvar och bara var helt tysta. Efter det så var många ledsna över småsaker som gentligen inte spelat någon som helst roll tidigare, man fick en chans att vara "känslosam".
Personen som verkligen gjorde ett intryck på mig var TJ fast den som jag sedan kunde prata med var en annan, jag kan känna att jag saknar honom lite eftersom han verkligen toig bort den där ytliga personen som jag är och verkligen fick mig att våga säga det jag velat få ut så länge. (Jag är verkligen ett ägg, för ni som vet vad jag pratar om -> Nästan alla verkar vara ägg, hårt skal och ytliga medans man i mitten inte alls har någon kärna. Tack så mycket för att du tog din tid och satt och pratade med mig den där kvällen, alla verkade behöva prata, jag avr en av dem...
Puss <3 Sara
Några av min kompisar från konfirmationen 2007 vet vem jag pratar om. hur kan en person påverka en så mycket att man verkligen vågar göra något som man aldrig velat göra förut?
Den kvällen då TJ kom så var det verkligen som om hela våran grupp stannade och tänkte till, när han berättade om sitt liv och om hur han levt, då satt alla kvar och bara var helt tysta. Efter det så var många ledsna över småsaker som gentligen inte spelat någon som helst roll tidigare, man fick en chans att vara "känslosam".
Personen som verkligen gjorde ett intryck på mig var TJ fast den som jag sedan kunde prata med var en annan, jag kan känna att jag saknar honom lite eftersom han verkligen toig bort den där ytliga personen som jag är och verkligen fick mig att våga säga det jag velat få ut så länge. (Jag är verkligen ett ägg, för ni som vet vad jag pratar om -> Nästan alla verkar vara ägg, hårt skal och ytliga medans man i mitten inte alls har någon kärna. Tack så mycket för att du tog din tid och satt och pratade med mig den där kvällen, alla verkade behöva prata, jag avr en av dem...
Puss <3 Sara
Kommentarer
Trackback
